sofiawallin

Gymnasiet / High School

Skolan i USA är väldigt annorlunda än den svenska skolan. Det kanske till och med är den största skillnaden med att bo här. Nu efter ett tag har man lärt sig att acceptera det mesta och bara hänga med i svängarna så att säga. Jag gillar inte High School för att vara uppriktig, det kliar i kroppen varje dag och jag vill bara ställa mig upp och säga ifrån men det är inget smart drag så jag gör det inte. Jag tänkte att jag kan skriva alla skillnader eftersom det inte är så lätt att veta om man inte upplever det, för det är inte lika flashigt som i filmerna alltid. 

*   *   *

- Att ha egna åsikter, resonera och se det från olika synvinklar är ingen bra idé. Helst ska du sitta tyst och lyssna på hur läraren lägger fram det. Håller du inte med, fortsätt vara tyst. 

- Det går lärare i korridorerna. Därför behöver du ha ett "hall-pass" ifall du behöver gå ifrån klassrummet. För att få ett "hall-pass" behöver du förklara för läraren vad du ska göra. Du kan alltså inte säga, "jag ska bara hämta en sak". 

- Du tilltalar alla dina lärare för Mr och Mrs. Våg inte börja vifta med armen för att få lärarens uppmärksamhet för att senare ställa din fråga, då tappar läraren i stort sätt all repekt för dig. 

- Det är grindar runt skolområdet som är låsta. Även dörrarna in till skolan är låsta vilket gör det lite knivigt för oss elever ibland, eftersom du blir utblåst...

- Du har inte tillåtelse att lämna skolområdet under skoltid. 

- Komma försent är det sämsta du kan göra. Efter 5 gånger får du kvarsittning under lunchtid och får med andra ord ingen lunch den dagen. Jag kommer inte klara av att inte äta mellan 7 på morgonen till efter 15 så jag försöker komma i tid, haha. 

- Och om du kommer försent till någon av dina lektioner under din skoldag ringer de till din målsman. Oj ifall det hade hänt hemma, då hade lärarna aldrig haft någon tid till något annat, haha. 

- Du skriver inga uppsatser eller har längre arbeten utan allt handlar om att fylla i stencil efter stencil. Tro mig, du tröttnar. 

- Dina betyg grundas på poäng. Du samlar poäng under året och sedan får du en procent siffra i slutet på terminen för att se hur många poäng du fick ihop utav max poängen. 

- Extra credit uppskattas väldigt mycket av oss elever. Eftersom du betygsätts på bokstavligen allt så är det lätt att missa poäng. Därför har vi korsord eller liknande i mellan åt för att få lite extra poäng. 

- För att gå hem från skolan tidigare måste en målsman ringa in till kontoret i skolan som skickar en office aide till ditt klassrum med ett så kallat "slip-card". På det här kortet står det vilken tid du får gå från ditt klassrum till kontoret för att få en ny lapp. Den här lappen lämnar du till säkerhetsbåset påväg ut från parkeringen när din målsman har hämtat upp dig, SEN kan du gå. 

- Som elev har du ingeting att säga till om. Gör bara som du blir tillsagd oavsett hur orättvist eller ologiskt det är.  

*   *   *

Det är en upplevelse, absolut! Men det är svårt i början att förstå att det verkligen är såhär det går till. Friheten som jag har i skolan hemma existerar inte, den finns inte. Det känns ibland som att jag är i ett fängelse under dagarna, inte för att jag vet hur det känns men det är en jämförelse som beskriver känslan av att vara väldigt instängd och fast. Jag saknar gymnasiet något enormt och ska verkligen njuta av mitt sista år när jag kommer hem. Hoppas ni lärde er något nytt om High School i Amerika :) 

 

KRAM 

 

// Skolgården, vi är " The Sabercats" på min skola och våra färger är guld/gul och lila //

// Vi utbytesstudenter har skrattat något enormt åt den här skylten i skolan, speciellt i början när alla hade hemlängtan. Yes, yes, yes, yes, yes and yes. | Long hall way med skåpen som i filmerna, haha //

// Vad vi gör under vår office-aide lektion, dvs ingeting! Bra foto tillfälle under dagen dock //

 

Älskade fredag

Whooho, helg! Den här veckan har gått snabbt men jag har varit sååå upptagen, inte en ledig sekund. Jag har haft väldigt mycket i skolan och jag har tränat innan och efter skolan nästan varje dag. Vi har nämligen fått för oss att simträna på mornarna innan skolan. Så kl 6 har vi hoppat i poolen och simmat en timma, det har varit underbart! Vilket sätt att starta en dag på, rekommenderar det verkligen. Jag har saknat simningen från simlaget uppe i Phoenix eftersom jag märkte att det verkligen fungerade på mig och jag utvecklades något enormt fysiskt. Det är också bra för alla atsmatiker då det gäller att komma in i en rytm med andningen. Så tumme upp gånger två! En tumme ner med det hela är att man blir hungrig som en varg, jag äter och äter och äter och blir aldrig mätt. Mat är ju gott i och för sig...

Jag har den här veckan haft mitt första tal dessutom. Eller tal och tal, snarare låtsas vara en advokat. För några veckor sedan fick vi i American Government en partner att jobba med på ett fall. Uppgiften var att genom gamla fall som handlade om liknande situationer hitta information som kunde hjälpa dig och din klient att vinna. Så jag skulle stå och argumentera mot min lärare som var "domaren". Mina dagar har gått åt till att lära mig krångliga ord på engelska som man använder i domstolen (som jag för övrigt inte kommer ihåg längre). Det var kul men vilken utmaning. 

Jag tror också att jag inte failade på mitt matteprov idag för första gången sen jag kom hit. När jag kom hem och sa till min värdpappa "I think I actually will pass this time" sa han "Oh that´s great! You did´t fail and Kyle did not get late to school for the first time this week! We do not have high goals here" haha. Det är lite små kul eftersom det ligger så mycket sanning som det kan i det. 

Idag efter skolan mötte jag upp Clasina som är min äldre värdbrors flickvän. Vi sprang först i 1,5 timma och sen simmade vi i en timma så nu är jag trött och hungrig (igen). Eftersom det är fredag idag är det stek som gäller till middag, vi äter det varje fredagskväll. 

Jag har fullt upp den här helgen. Vi får ju inte glömma att det faktiskt är halloween imorgon och att jag befinner mig i landet där det sägs vara till överdrift. Men mer om helgen nästa gång jag får tid att skriva :)

Den här veckan har jag varit lite duktig och tagit kort lite när som. Inte med kameran dessvärre för den tar jag inte med mig till skolan men mobilkameran existerar ju! Så nedanför kommer lite random bilder från min vecka. 

 

PS: Jag har idag varit i USA i 3 månader. Om jag säger såhär för att hålla mig kortfattad. Det här är den största utmaningen jag någonsin ställt mig inför men min värdfamilj hjälper mig verkligen att klara av det. De är guld! 

 

KRAM

 

// Under min stage mangament lektion som jag använder till att göra läxor, hehe. | Jag drack för första gången i mitt liv gräs i veckan, ja gräs. Alltså gräs som växer i trädgården. Det smaka inte gott för fem öre men min värdmamma sa att det är bra så jag tänkte att jag skulle vara "open-minded". Varning, testa inte!! //

// Min tredje lektion i skolan är så kallat "Office Aide". Vilket innebär att man springer på ärenden åt lärare. Jag och Lea har den här lektionen tillsammans och idag fick vi en lite present från vår syv, så gulligt! Påminde mig om när jag var liten med de där godis sakerna | Liten sneak peak från "rättegången" i skolan //

// Glassen med Kyle och Amber blev frozen yogurt istället, nice var det ja | Min view när vi simmat på mornarna, soluppgång och palmer //

Amerikansk fotboll, check!

Igår var jag på min första amerikanska fotbolls match. Lea frågade mig förra veckan om jag ville följa med henne, hennes värdbror och hans flickvän och eftersom det är en av sakerna man "måste" göra när man är här tackade jag självklart ja.

 Så efter vår cykeltur på morgonen körde min värdmamma mig till Lea och så åkte jag tillsammans med hennes värdfamilj ner till stan. Arenan var fullpackad och jag blev förvånad över vilket engagemang som fanns hos många av människorna. De skrek, vråla och hejade som om det handlade om liv och död. Riktigt roligt faktiskt, haha. Laget här i Tucson heter Wildcats vilket är lite komiskt eftersom det enda man tänker på är High School Musical (filmen).
Jag förstod inte speciellt mycket av sporten om jag ska vara ärlig. Jag vet mer nu än innan iallafall, om jag säger så. Men det var kul! Matchen var 4 timmar lång och det var över 35 grader. Japp, det var varmt om ni undrar! Solen stekte bokstavligen och jag drack nog 4 liter vatten minst. Så man får verkligen älska amerikansk fotboll om man ska orka gå på matcherna varje helg. :)

Idag väckte min värdmamma mig kl 5 eftersom vi skulle cykla en runda på 120 km. Ni vet redan att jag kommer skriva om hur jobbigt det var så jag skippar det! Nu är det iallafall gjort och det känns alltid bra efteråt som med all träning. Nu har jag tänkt att vila innan jag och Kyle ska möta upp Amber för att äta glass. Är så sugen på glass så det ska bli så fruktansvärt gott. Här är det fortfarande sommar så man har fortfarande en ursäkt för att äta glass och jordgubbar :)))) Älskar att jag fortfarande är solbränd i slutet på oktober dessutom! Längtar dock tills det svalnar av något, det är fortfarande för varmt (runt 30-35) för att orka ha en normal vardag. Solen och värmen tröttar ut än väldigt mycket, nästan bättre med höstrusk. Gud vad jag kommer ångra att jag säger det nästa år......... 

 

KRAM och hoppas ni får ett bra och välförtjänt höstlov 

 

// Vatten, vatten vatten och Lea // 

// Arenan var riktigt cool //

Jag styrde ett flygplan

Yes. Jag har styrt ett flygplan. Det var läskigt.

Min värdbror utbildar sig till pilot och har därför ett flertal vänner som är piloter. En av hans vänner äger ett svenskt gammalt militär flygplan och fixade så att jag fick följa med och flyga. Så efter en jobbig vecka så åkte vi i fredags till flygplatsen. 

Ni anar inte hur professionell jag kände mig med hörlurarna kopplade till radion i flygtornet och allt. Väl uppe i luften fick jag testa på och styra. Vågade inte på mig allt för avancerade svängar dock utan var mer "JAG STYR!!". Jag var alltså inte den som var ansvarig för flygplanet utan båda platserna i framsätet har en spak. Det var vid 19 tiden vi flög så hela staden lyste upp av alla lampor och vi lyfte precis i solnedgången så det var verkligen sååå fint. Jag fick även uppleva gravitationen. Genom att hålla upp händerna i luften och samtidigt tappa mycket i höjd väldigt fort så blir du tyngdlös för några sekunder. Alla våra mobiler och solgalsögon smällde rakt in i taket, haha. 

Mycket rolig upplevelse som jag sent kommer att glömma! 

 

KRAM 

 

Hemsk och alla synonymer där till

Den här dagen har inte varit bra, alls. Var extremt trött efter cykelturen igår och var redan tillbaka på sadeln 7 imorse då jag skulle cykla till skolan. Det tog mig 55 minuter istället för 30 även om jag tog i allt vad jag hade. Hela skoldagen satt jag som en zoombie och ett frågetecken. Grät framför min American Government lärare. Somnade i 40 minuter på min sista lektion. Jag har aldrig någonsin somnat på en lektion hur trött jag än har varit under mina 11 år i skolan. Vaknade upp totalt förvirrad fem minuter innan klockan ringde ut. Cyklade hem helt livlös och stekhet (alltså av solen, inte av snygghet, lol). Nu mår jag lite bättre efter ett mellanmål och lite vila. Tanken var styrketräning idag men det kan jag ju fet glömma, kommer tuppa av. Så ja, nu har jag gnällt lite om min förfärliga dag med lite för mycket tårar och hemlängtan. Tack och lov hade jag fina Lea i skolan som alltid kommer med de bästa råden. Alice över rymden också. Nya tag imorgon! Hoppas er dag var bättre än min.

KRAM

// Lite bilder från höjdpunkter från roddsäsongen 2015 som jag för övrigt saknar så jag spricker. Det är svårt att släppa något du gjort i 10 år. (10 år, asså va!!??) //

 

159.00319 km...

...så långt cyklade jag idag. Behöver jag ens förklara hur jobbigt det var. 

Det blev inget med den 10 mil långa rundan igår eftersom det öste regn ner hela natten och som sagt så finns det inga brunnar. Det är inte det smartaste att cykla i vattenmassorna då bromsarna strejkar när det blir för blött. I stora grupper resulterar det till krascher sååå, inget med det. Dock så löste ju vi det genom att cykla knappt 16 mil idag. Det är alltså längre än avståndet som mellan Göteborg och Jönköping.

Vi startade från en skola som ligger 1 h söder från var jag bor så vi åkte hemifrån 6 imorse. Rutten går så långt söder ut att vi krosade Mexikanska tullen. Min puls steg aningen då det inte hade blivit bra om de bett oss att stanna eftersom jag inte hade mitt pass med mig. Helst ska jag ha med sig passet var jag än går här tydligen (mycket smuggling så måste kunna identifiera mig om de märker att jag är utländsk). Alla vägskyltar stod t.o.m. i kilometer istället för miles eftersom det var precis på gränsen.
De första 50 km var det stark rak motvind, flög bokstavligen iväg och kändes som att jag trampa och trampa men kom ingenstans. Längs med vägen fanns det stopp med frukt, vatten och nötter mm vilket var tur det. När vi hade drygt 30 km kvar drack jag min första läsk sedan jag kom hit till socker-landet. Då förstår alla som känner mig hur trött jag var. Jag dricker bokstavligen aldrig läsk, aldrig.  
Hur som helst, jag kom i mål efter 5 timmar och 18 min, för att vara exakt. Första halvan cyklade jag och min värdpappa själva men andra halvan hittade vi en grupp att haka på. De cyklar så snabbt i grupperna att jag inte ens hinner ta upp min vattenflaska för att dricka då jag totalt tappar kontrollen. Sedan jag kom hem har jag därför legat och druckit vatten i mängder och nu kom precis min värdmamma in med vattenmelon (himmelsk god här i detta land). Det är vädligt lätt att bli uttorkad här (pga värmen och den torra luften) och det enda ordet man hör under cykelturerna är "Don´t get dehydrate, drink a lot of water!!". Jag har lätt för att dricka vatten men inte direkt 3-4 liter om dagen som de säger. 

Nu ska jag fortsätta halvsova, kolla på film, äta middag och förbereda inför imorgon då skolan börjar igen. Jag har 2,5 veckor innan jag får långhelg. 

 

KRAM 

 

// Vid ett av delmålen och min värdpappa bakifrån. Bergen som ni ser på bilden till höger är gränsen som vi kom ännu närmare lite senare. //

// I den raka motvinden och jag tog upp mobilen, yes. Samt ett litet bevis på min trötthet och smärta. //

Status

Jag skriver mest om vad jag gör och får uppleva här, inte så mycket om hur det är och hur jag trivs. Jag hade helt enkelt tänkt att göra ett s k status inlägg. Men innan så vill jag bara påminna om att även om jag inte hör av mig till er där hemma så betyder det inte att ni inte är i mina tankar. Jag tänker på er dagligen. 

▪          ▪          

Jag har nu befunnit mig i USA i 80 dagar för att vara exakt. Dessa dagar har varit bland de tuffaste någonsin. Just för att jag är helt själv på något konstigt vänster även fast jag är omringad runt människor konstant. Många, många gånger har känslan av ensamhet uppstått. Dock stöter jag på fler människor dagligen här än vad jag gjorde hemma i Sverige. 

Under en lång tid har jag inte trivts speciellt bra och för ca en månad sedan ångrade jag att jag åkte hit från första början. Nu stormtrivs jag i min familj och ångrar absolut inte att jag åkte iväg för det är medfört så många lärdomar som jag inte vet hur jag skulle ha fått stöta på annars. Jag kan bli förtvivlad på mig själv att jag inte uppskattat Sverige mer innan för vi har det så förbaskat bra. Jag har mött så många människor här som delat med sig om sitt liv och det är många gånger som det ger mig en tankeställare om hur bra land Sverige är att bo i. 

Vardagen här är stentuff. Jag cyklar 4 mil om dagen bara för att ta mig till och från skolan. Det är inte något jag hade gjort hemma, jag hade tok vägrat. Även om inte skolan är något att jämföra med den svenska skolan så är allt på engelska och det tröttar ut hjärnan något enormt. Det känns som det arbetar dubbelt så mycket för det är inte bara lektionerna i skolan som jag "pluggar" utan det är alla timmar som jag är vaken. 

Det är svårt att lära känna amerikaner enligt mig. Många är omognare men sen så förstår jag mig inte riktigt mig på hela "I love you relationerna" efter en timmas umgänge. Jag har dock lärt känna underbara människor på andra håll via lägret i början av året i New York samt utbytesstudenter från andra länder. Det är riktigt coolt att jag aldrig lärt känna dessa människorna om jag inte tagit steget och åkt hit. Livet har blivit så mycket rikare! 

Men, jag saknar verkligen allt med Sverige. Vilket är hemskt att säga på ett sätt då jag har fått den här möjligheten, vilket jag förövrigt är så tacksam för! Men från att se det från den positiva sidan så har jag insett att allt hemma är fantastiskt bra och inte tvärtom. Jag känner knappt igen mig själv längre, på ett bra sätt. Hoppas dock på att jag känner igen mig hemma när jag kommer hem.  

 

KRAM

 

// Ett av mina nu tre hem //

Elva nya olikheter

Jag skrev ett inlägg ganska kort tid efter att jag kommit hit om olikheter mellan Sverige och USA. Jag har självklart upptäckt fler sen senast då det gått nästan två till månader. 

+ Okunskapen om områden utanför USA är hos väldigt många väldigt dålig. Nu snackar jag inte om var t.ex. Sverige ligger (den också men...) utan att många inte vet om att det inte är som i USA överallt i världen. Helt enkelt så tror en stor andel att så det fungerar här, när det kommer till allt, fungerar det också i övriga världen. Svårt att förklara men hoppas ni förstår.

+ När man nämner att man är hälsosam tror många att man menar att man i stort sätt inte äter. Det finns inget mellan fet snabbmat och endast sallad. När vi säger hälsosamt hemma i Sverige menar vi snarare att vi äter bra och nyttig mat skulle jag säga.

+ Det här med artighet och bordskick. Jag får kommentarer dagligen om att jag är så fruktansvärt "polite". Det jag gör är självklara saker så som att tacka för maten, skära köttet istället för att äta det med händerna och skakar i hand när jag träffar nya människor. Amerikanerna blir helt upp över öronen. 

+ ALLT här har mer socker, mer fett och bara mer mer mer. Jag vet inte vad vi gör med maten hemma eller snarare, jag vet inte vad de gör här med maten. För de förstör den uppenbarligen. 

+ Här smakar mjölken absolut ingeting. Den genomgår en sån lång produktion där så många tillsatser tillsätts att den inte ens blir dålig av att inte stå i kylen under en hel dag. 

+ Man spolar inte på toaletten när man endast gjort det lilla. Utan för att spara på vatten får man bara spola vid stora ärendet. Luktar inte alltid fantastiskt. 

+ Det finns inga brunnar i gatorna. Det regnar som sagt inte så många dagar här om året men det händer då och då, vilket skapar kaos. Vattnet rinner alltså inte undan utan måste torka upp. 

+ De kan inte uttala mitt namn Sofia så som vi säger det på svenska. Det blir SofiLA. Därför säger många Sofie.

+ Amerikanare tar väldigt lätt väldigt illa upp. Man får väldigt ofta förklara sig. 

+ Tillit till yngre existerar inte. 

+ De anser att de har kommunaltrafik här. Jag har sett en buss sedan jag kom hit. Den går fram och tillbaka i downtown. Hela poängen med t.ex. bussar är ju att ta sig till ställen och inte fram och tillbaka på en gata i centrum. 

KRAM

 

//  Times Square i New York som jag förövrigt gärna hade fått uppleva igen. Obeskrivligt bra dagar med härligaste människorna  //

// Flashback till stunden då jag lämnade Stockholm och Sannas selfiestick fortfarande var vid liv //

Nightfall - Old town Tucson

Jag hatar skräckfilmer, har inte ens gått spökhuset på Liseberg och clowner eller spindlar är väl inte något jag uppskattar överdrivet mycket. Dock tyckte Sofia tidigare idag att det var en kul idé att åka till något som kallas Nightfall här i Tucson. Det var inte en bra idé kan jag nu i efterhand meddela. Hjälp. Nu förstår ni inte alls vad jag pratar om så jag ska förklara.

I den äldre delen av Tucson har de byggt upp som en by som kallas Nightfall numera. Jag visste inte så mycket mer än så när min värdbror föreslog att vi skulle åka dit. Han sa att man blir skrämd och att man går in i hus där personer hoppar fram osv. Jag tyckte det lät som en fruktansvärd upplevelse men ville ändå åka dit eftersom jag har hört så mycket om det både i skolan och från andra håll. Kort sagt, jag, Kyle och Pearl åkte dit. 

När vi först går in ser det ut som en nöjespark, lite mörkare och läskigare bara. Jag var glad och var inte bered på att något skulle hända utan jag och Pearl sa något som "This is gonna be so much fun". Det första som händer, vi snackar 20 meter in i parken, är att en person, målad i ansiktet på ett alldeles för creapy sätt, kommer upp till mig med en stor spindel i handen och frågar om jag vill klappa den. Jag skriker och springer därifrån. Men då kommer det en clown efter mig med TVÅ KNIVAR och viftar. Jag skriker ännu högre och springer fortare än någonsin. Då kommer det fram en till clown med en MOTORSÅG och SPRINGER efter mig. Allt detta hinner hända under min första minut i den här "nöjesparken". 

Det var en annan clown som kom fram till mig lite senare och skrämmer livet ur mig. Jag skriker "OMG!!". Kyle skrattar och säger mitt namn men då svarar den lilla skiten "God can not help you now Sofia!". Jag skratta och grät på samma gång. Man ska inte underskatta clowner, fy! Inte spindlar heller för den delen!!

Det var så läskigt och jag kommer aldrig åka dit igen. Jag har nog botat mina rädslor ett tag fram över. Vi tog till och med en paus och åkte en barnkarusell mellan varven för att inte kissa på oss själva. 

Så ikväll blev jag vettskrämd och någon annan som blev skräckslagen idag är vår hund. Han blev nämligen nästan uppäten imorse av en slags vild hund/varg. Han smet under grinden och där stod de redo. Jag vaknade upp idag av att min värdmamma skrek "LUGO, LUGO, LUGO". Så min uppgift idag förutom att träna var att ta hand om en skakande och skrikande hund av rädsla. Inte överdrivet spännande.

Imorgon ska jag testa på den berömda "shout-out"(en) som jag har hört talas om sen jag kom hit. Det är en cykeltur som hundratals cyklister cyklar varje lördags morgon här. Rundan är 10 mil och det ska tydligen gå ruskigt fort. Klarar man halva ska man vara nöjd säger dom. Vi får la se hur långt jag orkar! Mina ben är rejält möra efter all cykling kombinerat med styrka och rodd. Det är väldigt längesedan som jag hade träningsvärk då inte mycket i roddträningen som är nytt och som min kropp inte är van vid men cykligen, hjälp. Att cykla i verkligheten så att säga är verkligen helt annorlunda än på en spinningcykel på gymmet. När man cyklar i stora grupper kan man heller inte sakta ner för du måste hänga med (förutom imorgon tydligen) och mjölksyran bara sprutar. Jaja, jag är ju ingen cyklist så det är bara att göra så gott man kan :) 

Nu är det hög tid att sova, åker hemfrån 5:45 imorgon! (Vad är det med Amerika och tidiga mornar...? No me gusta) 

KRAM & GODNATT  

 

// Två bilder från ikväll. Tog inte med kameran vilket var tur det för den hade jag la slängt iväg på en av clownerna... //

Camping - Lake Roosevelt

Jag har varit ute på ävetnyr, oherre min skapare. Igår åkte jag tre timmar norr ut för att campa med Nick och Kyle. Vi hade med oss en jetski, badring, kanot och fiskning. Vi sov under bar himmel och det var såååå stjärnklart, det var verkligen helt fatastiskt! Hemma blir man helt till sig när man ser tre stjärnor på himmelen men vi snackar stjärnor överallt. Jag såg till och med ett stjärnfall!
Jetski var ju galet kul det med. Jag har inte tillåtelse att köra men jag fick sitta med där bak och det var minst lika kul det. Vi knöt en badring bakom och körde alldeles för fort. Vi fick bensinstopp en gång och fick simma till en mack, men annars var det ett rent nöje!
Sen så råkade jag också cutta upp min tå ganska så väldigt rejält. Jag skulle hugga lite ved och så ojdå så var inte längre spaden, vi högg med en spade och sån tur var inte en yxa, i stocken utan på min tå. Aj. 
Det var kul att komma ut och se mig lite om. Jag kan dock inte riktigt koppla bort hemma utan det finns i mitt bakhuvud konstant vilket inte är så kul. Mycket tankar just nu. 

Imorgon ska jag träffa Isabel och Pearl samt ut på en 8 mil lång cykeltur. Vi får se om jag överlever! 

 

KRAM


// Tog dessvärre inga bilder då vi campade i en kohage och det var blött och lerigt samt var ute på sjön största delen av tiden, så vågade inte ta upp min kamera, här är en från mobilen och också den enda //