sofiawallin

Status

Jag skriver mest om vad jag gör och får uppleva här, inte så mycket om hur det är och hur jag trivs. Jag hade helt enkelt tänkt att göra ett s k status inlägg. Men innan så vill jag bara påminna om att även om jag inte hör av mig till er där hemma så betyder det inte att ni inte är i mina tankar. Jag tänker på er dagligen. 

▪          ▪          

Jag har nu befunnit mig i USA i 80 dagar för att vara exakt. Dessa dagar har varit bland de tuffaste någonsin. Just för att jag är helt själv på något konstigt vänster även fast jag är omringad runt människor konstant. Många, många gånger har känslan av ensamhet uppstått. Dock stöter jag på fler människor dagligen här än vad jag gjorde hemma i Sverige. 

Under en lång tid har jag inte trivts speciellt bra och för ca en månad sedan ångrade jag att jag åkte hit från första början. Nu stormtrivs jag i min familj och ångrar absolut inte att jag åkte iväg för det är medfört så många lärdomar som jag inte vet hur jag skulle ha fått stöta på annars. Jag kan bli förtvivlad på mig själv att jag inte uppskattat Sverige mer innan för vi har det så förbaskat bra. Jag har mött så många människor här som delat med sig om sitt liv och det är många gånger som det ger mig en tankeställare om hur bra land Sverige är att bo i. 

Vardagen här är stentuff. Jag cyklar 4 mil om dagen bara för att ta mig till och från skolan. Det är inte något jag hade gjort hemma, jag hade tok vägrat. Även om inte skolan är något att jämföra med den svenska skolan så är allt på engelska och det tröttar ut hjärnan något enormt. Det känns som det arbetar dubbelt så mycket för det är inte bara lektionerna i skolan som jag "pluggar" utan det är alla timmar som jag är vaken. 

Det är svårt att lära känna amerikaner enligt mig. Många är omognare men sen så förstår jag mig inte riktigt mig på hela "I love you relationerna" efter en timmas umgänge. Jag har dock lärt känna underbara människor på andra håll via lägret i början av året i New York samt utbytesstudenter från andra länder. Det är riktigt coolt att jag aldrig lärt känna dessa människorna om jag inte tagit steget och åkt hit. Livet har blivit så mycket rikare! 

Men, jag saknar verkligen allt med Sverige. Vilket är hemskt att säga på ett sätt då jag har fått den här möjligheten, vilket jag förövrigt är så tacksam för! Men från att se det från den positiva sidan så har jag insett att allt hemma är fantastiskt bra och inte tvärtom. Jag känner knappt igen mig själv längre, på ett bra sätt. Hoppas dock på att jag känner igen mig hemma när jag kommer hem.  

 

KRAM

 

// Ett av mina nu tre hem //

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas